Besvara kommentar

Min vana trogen satt jag med lurar i öronen denna lördag morgon för att lyssna till ett av mina favoritprogram, Spanarna med programledare Ingvar Storm. Spanarna firar 20 årsjublieum och i dag mindes man bla Johan Hakelius första spaning år 2003 som ägde rubriken "Framtiden tillhör de kompatibla" Detta fick min hjärna att gå igång. Mitt fokus är männskligt samspel, ledarskap och ständigt plötsliga förändringar. I en allt mer turbulent värld där de enskilda delarna - det må vara världsdelar såväl som små tekniska komponenter- ökar sin förmåga att påverka och påverkas av varandra och fönstren ut mot omgivning och omvärld står på vid gavel ställer det krav på människorna som samspelar och på ledarskap i stort och smått. Bidrar detta till ett ökat behov av personlig integritet eller gör oss vanan att vara exponerade mindre noga med det? Behöver vi i mänskligt samspel och ledarskap träna upp vår förmåga till kompatibilitet eller är det gränssättning vi bör sätta i fokus? Finns det en ens motsättning mellan de två? Är framtidens kompetens en förmåga till båda delar och att snabbt kunna växla fokus däremellan och att hela tiden vara medveten om vilket. Vad skulle det innebära om kompatibilitet är en mänsklig egenskap? Allt oftare hör jag talas om unga människor mitt i karriären som anställda i stora organisationer också driver egna företag vid sidan om. Verksamheter som helt eller delvis konkurrerar med varandra. Är det  möjligt att både vara lojal mot sin arbetsgivare och samtidigt vara sin egen och dennes konkurrent? Att kryssa sig genom högskolestudier och att gå sin egen väg utifrån lust och egen vilja är snart mer regel än undantag. Att vara både tekniker och humanist i en och samma person är det en tillgång eller skapar det förvirring - och för vem?

Ja hör ni spanarna kan sätta griller i huvudet på mig och inte vet jag om jag blir klokare.